Kan det finnas en poäng i att låtsas?
Min psykiska ohälsa har jag, i takt med att jag blir mer grundad och lärt känna mig själv, varit mer och mer transparent med. Alla på jobbet vet till exempel att jag går till en psykolog och vi har ett litet hemligt tecken när jag har en dålig dag. Det är att om jag köper en energidryck istället för kaffe på morgonen, då har jag kapitulerat för vardagen, och då vet alla att jag har en "dålig dag". Jag är också väldigt ärlig med när jag har ångest. Allt detta har känts väldigt tryggt. Jag har kunnat säga ifrån att nu är jag i en jobbig period och mår dåligt och därför kan jag inte komma på fika, middag och det har varit ok.
Men jag börjar fundera. Kan det finnas en poäng i att låtsas må bra? Jag tänker nu inte på riktig råångest, utan mer de här dagarna när livet är lite skavigt. Kläder sitter fel, man försover sig, spiller kaffe och får stå på bussen hela vägen till jobbet.
Då kanske det skulle vara lättare att komma tillbaka på banan genom att låtsas vara skärpt. Jag har en liten känsla av det kan vara så. Att när jag går in för mycket i mina "dåliga dagar" så blir det nästan värre och lite svårare att haka ur hjulspåret.
Lite så som man kan höra av en förälder: "ryck upp dig" "ta en promenad" (som man ju verkligen inte ska säga till någon som dåligt på riktigt) men just i det där halvskaviga. Det kanske går att bara skaka av sig? Fake it till you make it!
På fest: Lägga på extra smink, färgglad assosear, stora örhängen, knallröda läppar. Prata om spännande lite konstiga saker, utmana andra personer, skratta, försök få ut så mycket som möjligt av alla personer.
På jobbet: Le, var positiv till alla nya förslag, sätt upp håret, ta på glasögon, ha en speciell jobbparfym, tävla mot dig själv (jag tänker att man nästan ska överprestera för att liksom komma tillbaka i en bra känsla.) Skriv ner saker i ett block med olika färger, sitt rakryggad och "se" effektiv ut..
Hemma: Köp blommor, måla, sätt på fina mjukiskläder, tänd ljus, ta ett bad, lyssna på musik och sjung med, gå en promenad, yoga, ta tag i ett projekt,
Socialt: Lägg tid på möten, lägg energi i diskussioner,verkligen gå in i det helhjärtat och se människor.
Men jag börjar fundera. Kan det finnas en poäng i att låtsas må bra? Jag tänker nu inte på riktig råångest, utan mer de här dagarna när livet är lite skavigt. Kläder sitter fel, man försover sig, spiller kaffe och får stå på bussen hela vägen till jobbet.
Då kanske det skulle vara lättare att komma tillbaka på banan genom att låtsas vara skärpt. Jag har en liten känsla av det kan vara så. Att när jag går in för mycket i mina "dåliga dagar" så blir det nästan värre och lite svårare att haka ur hjulspåret.
Lite så som man kan höra av en förälder: "ryck upp dig" "ta en promenad" (som man ju verkligen inte ska säga till någon som dåligt på riktigt) men just i det där halvskaviga. Det kanske går att bara skaka av sig? Fake it till you make it!
På fest: Lägga på extra smink, färgglad assosear, stora örhängen, knallröda läppar. Prata om spännande lite konstiga saker, utmana andra personer, skratta, försök få ut så mycket som möjligt av alla personer.
På jobbet: Le, var positiv till alla nya förslag, sätt upp håret, ta på glasögon, ha en speciell jobbparfym, tävla mot dig själv (jag tänker att man nästan ska överprestera för att liksom komma tillbaka i en bra känsla.) Skriv ner saker i ett block med olika färger, sitt rakryggad och "se" effektiv ut..
Hemma: Köp blommor, måla, sätt på fina mjukiskläder, tänd ljus, ta ett bad, lyssna på musik och sjung med, gå en promenad, yoga, ta tag i ett projekt,
Socialt: Lägg tid på möten, lägg energi i diskussioner,verkligen gå in i det helhjärtat och se människor.
