Jag har i hela mitt liv varit en väldigt smal person. Jag fick ofta höra hur vacker jag var och hur smal jag var. Att jag kunde bli modell. Även om jag själv inte trodde på det dom sa. Jag har nog alltid velat gå ner i vikt. Jag tog ut min kropp i olika sporter och jag var väldigt duktig på det jag gjorde. Det var som en superkraft som kom innifrån min mage och bara tog över min kropp och hela min känsla och kände mig ostoppbar. Sen skadade jag mig och fortsatte äta som en person som tränar fyra timmar om dagen gör. Sen kom deppressionen och hur 30 kg smög sig på och lindade in min slanka vältränande kropp är svårt att minnas. Det händer under perioder när jag inte bryr mig om mig själv. När allt känns hopplöst och det enda som känns bra är mata min kropp med ännu mer onyttigheter och eftersom jag inte har något konsekvenstänk. Däremellan dessa peridor har jag försökt gå ner i vikt men misslyckats. Min bror sa att för att bli riktigt bra på något måste man träna. Jag får se det som att jag tränat väldigt mycket på att gå ner i vikt och att det är det som gör att jag nu kommer lyckas. Jag vet mina fallgropar och har förberett lösningar på hinder som kan komma längs vägen. 

 

Saker jag längtar efter när jag fått en lättare kropp: 

 

Jag längtar efter att släppa all oro för att springa in i gamla vänner eller personer som kände mig när jag var smal men inte sett mig tjock. Att bara kunna gå omkring utan att tänka att jag ska gömma mig eller hela tiden ha en väg ut ifall jag ser nån jag känner. Att hela tiden speja och leta. Att hela tiden vilja hinna se dom före dom ser mig. Särskillt en person.

Jag längtar efter att kunna tacka ja till allt som jag vill göra utan att känna rädsla för vad folk ska tycka eller att jag springa in i nån kille som ska tänka att jag är tjock. 

 

Jag längtar efter att kunna säga ja till att ta av mig kläder och bada bland folk utan att oroa mig. 

 

Jag längar efter att kunna röra min kropp som jag känner för utan att tänka på om jag står i en vinkel som gör att jag ser tjock ut. Jag längtar efter att kunna göra mig ful. 

Jag längtar efter att gå omkring och vara den jag vill vara, bära de kläder jag tycker är fina, säga vad jag vill, göra bort mig eller stå upp för någon( Just nu är jag så himla medveten om min vikt att jag inte vill dra uppmärksamhet till mig, jag har inte självförtorende att säga vad jag tycker)

Jag längtar efter att känna mig smidig och lätt. Att ha fula kläder på mig men att inte bry mig så mycket om hur jag ser ut om jag har en dag när jag inte bryr mig.

Att någon lägger upp en bild på mig som inte är smickrande men att jag inte bryr mig om det utan låter den ligga kvar( idag är jag så fixerad av det inte inte ska ligga bilder på mig där jag ser tjock ut att jag nästan inte godkänner några bilder förutom där jag ser jättesnygg ut) 

Att inte bry mig så värst mycket överhuvud taget om vad andra tycker så länge jag tycker om mig själv och att jag gör bra saker. 

 

Jag ser fram emot att ta tag i andra delar i mitt liv, Andra utmaningar som nu inte får plats för att allt handlar om att gå ner i vikt.